Att ha ett ställe mitt ute i ingenstans har sin utmaning. Som introbilden visar så välkomnades jag av glasgata halvvägs ut. Löjligt halt så de var att ta det försiktigt. Fler av dessa partier fanns att finna innan jag var framme. Kommande mildväder får nog bort det inom kort och påväg hem var det redan bättre.

Den gamla fågelburen eller det potentiella hönshuset eller vad man nu kan kalla spektaklet som står mitt i vyn från entrén har fått sig en liten röjning. Mörkrets antågande satte stopp för vidare röjning så fortsättning följer. Människan som bodde här innan måste ha haft en förkärlek till fåglar. Ett helt gäng med burar fanns under massorna som jag hittills lyckats gräva fram. Mycket matskålar som går att återanvända, de får hamna i tältet. Resten får gå till skrothögen.

Några lådor fanns också bland allt skräp. Gillade texten. Kan inte låta bli att fundera på om det är något eget eller om det är fabrikstillverkat.

Dagens fadäs stod eldningen för. Aka jag själv eftersom jag var själv. But still… Surt virke, färska buskar, regn i luften och dåligt med bränsle gjorde att det inte riktigt tog sig. Skit samma tänke jag och väntade tills elden nästan försvunnit. Som vanlig lades plåtarna på för att skydda mot mer väta och i väntan på nästa eldning. Under tiden jag gick och skrotade runt på tomten med motorsågen så började det ryka mer.

Märkligt tänkte jag lyfte undan en av plåtarna. Jodå… Det hade blivit en riktigt fin brasa. Oppps var min första tanke. Nu blir jag kvar till mörkret kommer. Inte något jag är sugen på överhuvutaget här ute i dagsläget. Men strax innan det blev för mörkt var det mest glöd kvar och jag är nu mer nyfiken på hur mycket det är kvar imorgon. Tanken med dessa små bränder är ju att bränna bort rötterna från den berömda busken.  Fortsättning följer…

Annonser